0

BLÅSOPP, Gyroporus cyanescens

Nu har vi även hittat blåsopp i Vombs Fure. Det var en av våra kursdeltagare, Eskil, som kom och undrade vad han hade hittat för konstig blå svamp.
Eftersom det är torrt i markerna var även dessa två exemplar torra men när jag delade den ena så framträdde ändå den vackra blå färgen tydligt. 
Blåsoppen ska helst inte plockas då den är ovanlig i Södra Sverige och sällsynt norrut. Men ibland måste man ju plocka några exemplar av en svamp som man vill kunna artbestämma.
 
 Förra året hittade vi denna sällsynta svamp ca en km från Vomb i en hage.
 
Mamma Eva 
0

SKOGSINVENTERING, SIGNALARTER OCH VÄRDEFULL NATUR

Tjo! Tänkte berätta lite om förra söndagen. Jag följde med Sebastian, som jag lärde känna för ett par veckor sedan genom skolan (Kirppu, han som räddar en massa skogar ni vet), ut på en heldag med rekning och inventering av några olika områden i Dalarna. Vi satt och babblade om allt mellan himmel och jord i typ tio mil och när vi var ett par kilometer från målet fick vi en dunderpunktering på höger framhjul, mitt ute i nowhere, en söndag. Gött. Men allt löser sig ju...
Vi besökte ett riktigt fint område med tall, dalasandsten, fåror med gransumpskog och vackra kallkällor.
Som vanligt var det bara att artbomba - signalarter och rödlistade arter och det är roligt att jag äntligen börjar få koll på lite olika lavar och för mig nya vedsvampar. Mossor känns fortfarande bara som en grön röra.
Här är den vackra miljön av stavatallskogskaraktär. En dröm att strosa här på hösten och undersöka markfungan.
 
 
 
Svampar går det än dock att finna om man lyfter på lågor och ved på marken. Här har vi nordtagging (Odonticium romellii) NT - nära hotad, som växer på barrved, främst tall, i norra Sverige. Såhär står det på Artfaktabladet: "Nordtagging missgynnas av att områden med äldre tallskog har minskat starkt. Bekämpning av skogsbränder, samtidigt som skogsbruket omvandlar naturligt glesa tallbestånd till likartade och betydligt tätare bestånd, har missgynnat arten. Bristen på gamla tall-lågor utgör på sikt ett allvarligt hot. Återskapandet av lämpliga biotoper tar mycket lång tid."
 En gammal död tall kan erbjuda många ovanliga arter en växtplats, här kan man tex hitta dvärgbägarlav (Cladonia parasitica) för att nämna ett exempel.
GPS och kameror går varmt. Roligt och mycket lärorikt att se hur det går till "bakom kulisserna". Lektion varvas med spännande artfynd, luppen upp, knappa in kordinaterna och hasta vidare.
 
 En gammal sälg (rätta mig om jag har fel) med den spektakulära lunglaven (Lobaria pulmonaria).
Lunglav finns sparsamt i hela landet och i de nordliga delarna av landet (norra Värmland, Dalarna och norrut) växer den på lövträd med högre ph-värde i barken, så kallade rikbarksträd, som asp, sälg och rönn. När det regnat blir den vackert limegrön, den räknas både som signalart och rödlistad (NT) och är troligtvis en av de mest uppseendeväckande men också lätt igenkännbara naturskogslavarna vi har i landet. Här fick vi dessutom möjligheten att se den med apothecier (de kopparröda prickarna).
 En fantastisk vacker vattensamling mitt i skogen. Det kallas en glup, också vät eller lok, jag får nog skapa mig en liten ordlista för alla nya naturord jag stöter på i dessa "kretsar".
 Intressant gammal högstubbe med olika arter och snygga hackmärken.
 Här har vi en annan vedsvamp vid namn gulporing (Junghuhnia luteoalba).
 
Det är tur att jag är artnörd annars hade antagligen mitt huvud sprängts efter den senaste månadens resa bland signalarter. Jag är verkligen imponerad av den kunskap och glöd som finns inom den ideella naturvården, fina människor med djup kärlek till naturen, skogen och biologisk mångfald. Riktiga förebilder! Trots att jag vistats i skog och mark större delen av mitt liv känns det som att jag plötsligt satt på mig att par skarpa glasögon. Svårt att förmedla men jag känner mig faktiskt lite tagen.
 
Må väl, kram Helena.
 
 
0

SIGNALARTSKURS MED SEBASTIAN KIRPPU

Signalartskurs i dagarna tre med eldsjälen Sebastian "Basti" Kirppu. Fullproppad med artkunskap och ännu en ny dimension av skogen, jag har somnat som en lite unge varenda kväll! Men oj så härliga dagar vi haft här i norra Värmland. För er som inte vet vad begreppet signalarter innebär kan jag lite kortfattat försöka förklara - signalarter är makt. En signalart indikerar på höga naturvärden, den har särskilda krav för sin levnadsmiljö och med den följer vanligtvis en massa andra intressanta arter. Bombmurklan, som vi tex skrivit om tidigare är just en sådan art. Med hjälp av signalarter kan man peka ut nyckelbiotoper, skapa naturreservat och t.o.m stoppa avverkningar.
Givetvis har jag många fina bilder från dagarna så det här får bli någon typ av samlingsinlägg/intro till det hela. Vi antecknade flitigt, luppade och pillade. Vi besökte tre olika platser här i norra Värmland och flera spännande lokaler. Mest fokus var det på kryptogamer, dvs mossor, lavar och svampar, men som helhet var tanken med kursen, som oftast när Sebastian folkbildar, att få en djupare förståelse för skogens rätta värde och inspirera till att kunna skydda och förändra för våra naturskogar.
Underbart vackra Havsvalladalen! Oj oj, vilken plats. Och sol hade vi också. Här hade jag kunnat gå i timmar (om än en ganska trixig terräng att ta sig fram i) och njuta av verkligheten. För ja, det är ju just så det är - det här är verkligheten och livet. Här står det tallar som är över 450 år gamla.
Fänstjärnsskogen är enligt Sebastian Värmlands bästa skog, i princip helt unik. Ett naturreservat givetvis och fullsmockad med intressanta arter, högstubbar, lågor (liggande träd), brandstubbar, torrträd/silverfuror mm.
Violmussling (Trichaptum laricinum) är en signalart som växer på ved av gran och tall och tillhör taigazonens funga. 
Sebastian visar gränsticka (phellinus nigrolimitatus) och hur man lättast identifierar arten. Jag och Emil hittade just gränsticka för någon vecka sedan i en äldre granskog med gamla mossbeväxta lågor. Jag hade inte hittat den förut och artbestämde den med hjälp av signalartsboken.
Här ser ni en bit av ett rynkskinn (Phlebia centrifuga).
 Basti är skogsbiolog och en sådan där skitgrym människa (människor är ju över lag inte skitgrymma utan bara dumma i huvudet) som man önskar man kunde klona. Han har gjort fantastiska insatser för naturen. 2011 blev han utvald till "Årets Miljöhjälte" av Världsnaturfonden, han har sommarpratat i P1, varit med i "Mitt i Naturen" och krigat mot diverse skogsbolag. Vill ni lyssna på Bastis sköna stämma klickar ni HÄR.
 
Mer bilder och info om våra senaste dagar kommer efterhand. Idag strålar solen skönt i Värmland, hela landet verkar det som, och vi är l e d i g a.
 
Kram Helena